Första elementet

Var med och skapa ett galet bra äventyr! Jag delar med mig av första sidorna i mitt utkast.
Hur uppfattar du Sally? Gillar du hennes karaktär? Varför/varför inte?
Blir du fångad av äventyret, vill du läsa mer?
Vad skulle du ändra på?

Äntligen har Zain och Sally landat på Rhodos med sina familjer. Det är en härligt skön dag på stranden. Sally går och spanar, spanar till dess hon ser den absolut snyggaste killen hon någonsin sett. Han är bara så snygg! Gyllenbrun, med mörkt hår, ligger han där och solar på sin handduk. Fast besluten att prata med killen går Sally raka spåret utan att titta åt något håll, så fokuserad på denna kille att hon inte märker att det kommer en man från sidan. Sally ångar rakt in i honom, han faller till marken och Sally ovanpå. Hon förstår inte vad som händer, hon vet bara att det här kan omöjligt ha varit hennes fel.

–          Men hallå, vad gör du?! utbrister Sally.

–          Ligger under dig verkar det som, svarar mannen och skrattar.

Sally skyndar sig att rulla ner bredvid mannen. Hon ser att han har en vit bomullsskjorta, översta knappen är öppen. Hon vågar inte lyfta blicken, tänker ”tusan han kan svenska”.

–          Ingen fara, jag gick och tittade i min mobiltelefon och helt plötsligt så krockade vi och du hamnade över mig, säger mannen och ställer sig upp. Han sträcker ut sin hand och

erbjuder Sally hjälp.
Sakta lyfter Sally blicken och tittar på mannen nedifrån sandalerna upp till hans krulliga hår. Hon undviker hans ögon, istället lägger hon blicken på hans gigantiska gråa skägg. Hon tänker att hon aldrig sett ett sådant stort, krulligt skägg och utbrister okontrollerat.

–          Wow, vilket skägg!

Så fort orden lämnar Sallys mun tänker hon ”men nej”.

–          Baja Maja! Baja Maja! fortsätter Sally.

–          Behöver du på toa? undrar mannen.

Sally tar ett djupt andetag.

–          Alltså förlåt, men jag kan inte slita min blick från ditt gigantiska skägg. Alltså jag menar att när jag blir stressad så kommer det bara en massa konstigt ur mig. Jag skapar bara kaos. Sorry.

–          Vem vet, det kanske är ödet som skapar kaos? säger mannen och försvinner lika plötsligt som han kom.

Sally sopar av sig sanden, vänder sig i rätt riktning och tar sikte mot den muskulösa killen hon sett tidigare. Undra om han såg henne springa omkull mannen? Den risken får hon ta, det är länge sedan hon sett en sådan perfekt kille bara ligga och vänta på henne så där. Solen kommer fram bakom molnen. Sally blir bländad. Något glimmar till en bit bort. Hon går dit, böjer sig ned och känner försiktigt med handen i sanden. Det är en liten spets som sticker upp. Hon gräver försiktigt bort sanden. Där framträder en liten pyramid. Sally tar upp fyndet, lägger det mitt i handflatan och gör en närmare undersökning. Var kom den ifrån? Var det mannen som hade tappat den?

–          En tetraeder av metall. Varför bär man omkring på en sådan? Han lär ju inte få tillbaka den här i första taget om han inte kommer tillbaka, säger Sally högt för sig själv. En konstig känsla sprider sig upp efter hennes arm, hon tar den skarpa kanten av föremålet och börjar klia sig. Det känns genast skönare. När klådan börjar lugna sig glöder det till på en av tetraederns sidor. Hon tittar närmare. Ordet ”ELD” framträder. Sally skriker till, släpper och viftar med handen:

–          Baja maja, baja maja, den brinner!

Medan hon blåser på handflatan lokaliserar hon var föremålet tog vägen. Hon petar på tetraedern för att känna hur varm den är. Sval. Hur är det möjligt? Sally tar upp den och stoppar den snabbt i sin ficka så hon kan skynda sig, innan den snyggaste killen i världen hinner gå. Väl framme öppnar hon med frasen:

–          Tjena! Grym dag på stranden, jag ser att det är ledigt här bredvid dig.

Killen reagerar inte. Sally ser inte att han ligger och lyssnar på musik i sina små mini-hörlurar som knappt går att se. Hon lägger ut sin handduk bredvid killens och sätter sig ner, böjer sig mot den mörkhåriga killens öra, plockar ut öronsnäckan och säger samtidigt:

–          Grymt att jag får ligga här på den lediga platsen bredvid dig.

Killen rycker till och puttar iväg Sally av ren reflex. Han tittar på henne och utbrister på engelska: 

–          Är du galen? Du skrämmer livet ur mig!

Sally hamnar på sidan. Hon stryker bort sina dreads som hamnat i ansiktet. Hon ler och säger:

–          Ja, du gör mig galen!

–          Ville du något? undrar killen.

–          Är det ledigt här bredvid dig? säger Sally med den lenaste röst hon kan få till.

–          Det är ingen som ligger där nej.  

Innan killen hinner stoppa tillbaka sina hörlurar och lagt sig ner igen säger Sally:

–          Du kanske vet vad det är för mystisk tetraeder som det glöder eld om?

–          Tetraeder som glöder eld? får jag se!

–          Sally Gyllengrip, säger Sally och sträcker fram sin hand.

–          Ceasar, Julius Ceasar, säger killen och tar Sallys hand.

–          Trevligt att råkas.

Hon tar fram föremålet ur fickan och håller fram den. Julius studerar den fascinerat en lång stund där den ligger i Sallys hand. Från ingenstans glöder det på nytt ordet ELD på en av sidorna.

–          Har du sett något liknande? Frågar Sally.

–          Aldrig, hur gör du?

Sally skriker och stöter iväg det hon har i handen. Hon springer hysteriskt ner till strandkanten och doppar handen i vattnet. Julius kommer efter. Sally säger irriterat

–          Baja Maja, galet, jag vet inte hur, men jag brinner. Sally plockar fram handen och visar Julius rodnaden i handflatan.

–          Bäst att du lägger den i fickan igen. Det verkar som att du inte ska hålla den i handen. Jag kan hjälpa dig att ta reda på mer om du vill, säger Julius.

Medan hon fortsätter prata med honom känner hon att det kliar i hårbotten. Lite diskret försöker hon gnugga sig, men det slutar inte. Hon kan inte längre kontrollera sig. Hon tar båda sina händer och går lös på sin kalufs. Då kommer Zain springande och ropar.

–          Sally, går det bra att imponera på grabbar när du har löss i håret?

–          Baja maja!

–          Bra Sally, det är bättre än rövhål eller andra väl valda ord som brukar komma ut ur din mun, säger Zain.

–          Vem bad dig andas? Ser du inte att jag är upptagen? säger Sally till Zain och vänder sig med röda kinder mot den snyggaste killen i hela världen.

–          Strunta i honom! Jag måste tyvärr dra nu, men vi kanske ses senare. Om jag inte hittar ägaren till den heta prylen behöver jag säkert din hjälp. Brukar du ofta komma till den här stranden?

Julius nickar. Sally vänder sig mot Zain och ger honom arga blickar, tillsammans går de mot hotellet som deras familjer bor på.

          Baja maja, gud vad jag hatar Baja maja. Jag kan inte kontrollera mig. Det bara kommer ur mig när jag känner mig stressad och upprymd och det vet du! säger Sally.

–          Jo, men för att det gick ju så bra för dig!

–          Han är ju tokintresserad!

–          Verkligen? Har inte vi känt varandra så pass länge att jag vet hur bra det brukar gå för dig att imponera på killar? säger Zain och skrattar till lite.

–          Det här är annorlunda, säger Sally som fortfarande kliar sig i håret.

–          Det säger du varje gång. Tillåt mig tvivla. Dina val brukar ju inte heller alltid vara de bästa.

–          Vilka val syftar du på då?

–          Ja, men den snyggaste Sebastian i hela världen som bara ville vara med dig för att få spela på din telefon. Smilefinken Totte som var så inställsam när du var i närheten, men snackade bara en massa skit om dig så fort du försvann…Ska jag fortsätta?

–          Ja, du har en poäng. Vad hade jag gjort utan dig?

–          Fortfarande varit kär i alla dessa killar antar jag.

–          Men allvarligt, tror du att jag har löss? Jag måste få veta vad som plågar mig, jag står inte ut.

–          Vi har inte långt kvar till hotellet, kom så springer vi sista biten.

De skyndar sig in i det rum Sallys familj bokat.  Sally kastar med håret.

–          Zain hjälp mig, jag dör, ohyran sprider sig ner över hela mig! Baja maja, Baja maja! skriker Sally och slår sig över hela kroppen.

 

Zain vet inte vad han ska göra och hinner inte agera, något svart kommer ut efter Sallys ben.

–          Zain, VAD är det? Det känns som att något rinner efter mitt ben. Är det blod? Är det kiss? Hallå! Har du blivit stum eller? Säg något! skriker Sally.

–          Jag vet inte, jag vet inte, men jag kan ha haft rätt. Det är små svarta kryp. Det är en hel arme. Titta, titta!

Sally försöker kontrollera sig. Ur hennes byxben kryllar det ut en svart massa över mattan som bildar ett meddelande:

”Hitta de fem elementen”

Tio sekunder senare, är heltäckningsmattan inne på hotellrummet helt ren, klinisk, inte ett spår av varken svarta småkryp eller något meddelande.

Båda står som förstenade. Har de sett i syn?