Nu kommer en fortsättning på boken! I detta avsnitt får ni lära känna fler karaktärer i boken. Ni får en bild av hur de känner varandra och så klart vart äventyret tar sikte!
Finns det någon reaktion eller ett agerande som ni skulle ändra på?

Båda står som förstenade. Har de sett i syn?

– Vad ska vi göra, Zain?

– Det förstår du väl? Vi måste ju ta reda på vad de fem elementen är. Det kanske finns fler ledtrådar här i rummet? Eller ska du gå tillbaka till stranden och fortsätta limma på den där snygga killen?

– Äsch, lägg av! Han heter faktiskt Julius Caesar, muttrar Sally.

– Verkligen? Ge dig, han måste ju driva med dig, Zain skrattar till.

– Du vet väl vem Julius Caesar var? fortsätter Zain.

– Det är väl klart att jag vet.

– Vem var han då?

– Det var han som var diktator för det Romerska riket från år 60 fKr. Han skapade typ ett gigantiskt imperium med Kleopatra. Så det så.

– Inte illa, men klarar du dig utan din krigare? frågar Zain med ett leende.

– Ja, ja, vi får väl se. Först måste jag väl hjälpa dig att ta reda på vilka de där fem elementen är, för utan mig är du så gott som chanslös.

– Sally, ta det lugnt nu, men det ryker från din ficka.

Sally får panik och kastar av sig byxorna.Baja maja, baja maja! Det brinner i min ficka.

– Sluta skrika! Spring till duschen och spola av dig istället.

– Det är inte du som brinner, säger Sally medan hon skyndar sig in i duschen.

Zain ser hur byxorna fortfarande ryker så han går fram och stampar på dem. När han sedan böjer sig ned och tar upp dem faller ett föremål ut ur fickan. Zain ser på den lilla tetraedern och tänker att den måste vara glödhet. För att våga känna på den blöter han först sina fingertoppar med lite saliv. Sedan känner han lite snabbt på en av kanterna. Helt sval, nästan lite kall. Hur är det möjligt, tänker han.     

– En metallgrej föll ur dina byxor. Var har du hittat den? säger Zain högt till Sally som står i duschen.

– På stranden, ropar Sally tillbaka.

Zain studerar föremålets alla fyra sidor för att se om han kan hitta något intressant på den. Han kastar upp den och bollar lite, men avbryts av Sally som fångar elementet. Invirad i en handduk ställer hon sig bredvid honom med tetraedern mitt i sin handflata.

– Den ska tillbaka till sin rätta ägare och Julius vill hjälpa mig, säger Sally.

– Jaha, det var därför han var så intresserad av dig! säger Zain.

– Vi satt ju dölänge och pratade, faktiskt om annat.

– Om dig?

– Ja, ja, men han lyssnade. Hur som helst så måste vi hitta ägaren, vi har ju ingen användning för en liten metallbit.

– Sakta i backarna! Jag tror att den vill tala om något för oss. säger Zain och läser sedan högt den glödande texten på tetraedern:

”Hitta de fem elementen och stor rikedom väntar. Ert nästa element, kuben – jord, finner ni i Platons Akademi. Där två punkter kan bilda en rät linje, där finner ni också er kub.”

Länge och väl betraktar de det fascinerande elementet. Utan förvarning rycker Sally till och skriker lite lätt. Handduken åker till golvet.

– Baja maja! Titta inte! skriker Sally.

Zain håller för ögonen.

– Vad gör du? undrar Zain.

– Den blev glödhet, det är helt sjukt. Så fort jag håller den i handen eller min hud har kontakt med metallen så blir den glödhet.

– Den verkar i alla fall ha ett samband med det som kröp ned för dina ben, säger Zain.

– Vi ska gå ner till receptionen och lämna in den så den rätta ägaren får tillbaka den. Jag klarar inte av fler rykande prylar.

– Ge dig Sally, vill du inte hitta rikedomen? Eller tror du att du ska bli jagad av demoner?

Sally tar irriterat på sig nya kläder och skor. För att undvika att bränna sig igen lägger hon snabbt tetraedern, pyramiden av metall, i tandborstglaset från badrummet. Utan att tveka rycker hon upp dörren till hotellrummet.

– Nu går jag ner till receptionen.

Zain skyndar sig att ta på sina sandaler och lägga igen hotelldörren för att hinna följa Sally till receptionen. Han joggar på den gröna heltäckningsmattan, men hinner inte in i hissen innan dörren glider igen. Så han får springa ner för trappen. Han vill verkligen hinna höra vad Sally tänker säga till personalen i receptionen. Väl nere hör han hur hon berättar för receptionisten hur hon krockat med en man på stranden och att han tappat de föremål i glaset som hon håller fram. Receptionisten uppmanar Sally att gå bort med den och utbrister:

– Curse, bad luck. Take from here! Do not come back with it.

Sally ser sig omkring och finner att Zain står en bit bort och tokskrattar. Hon går rakt mot honom och slår till honom lite lätt i ansiktet och säger:

– Sluta skratta! Det är inte roligt. Vi vet ju inte ens vad det här är för något.  

– Först var det din historia och sedan hennes min! Livrädd för en bit metall, säger Zain och fortsätter att skratta.

– Tyst, mamma kommer! Säger Sally och drar Zain upp för trappen.

– Det är lugnt. Jag sa till dina föräldrar att jag skulle hålla koll på dig.

– Va? Såg ni när jag golvade den där mannen?

– Ja, vi såg det!

– Baja maja! Hur irriterad blev inte mamma?

– Du vet, din pappa asgarva och din mamma såg väl inte så nöjd ut.

– Alltså, hon är så pretto. Hon ska låtsas vara så fin. Sen måste hon hålla koll på mig hela tiden så att jag inte skämmer ut henne. Det kan ju skada hennes rykte. Expert på att snoka reda på vad jag har för mig. Hon letar garanterat efter oss.

– Det är verkligen lugnt, jag sa ju att jag skulle ta hand om dig. Hon är bara orolig för dig. Du vet att hon bara vill ditt bästa.

– Knappast, hon letar alla fel hos mig och vill gärna berätta högt för pappa så jag hör hur dålig jag är. Ibland känns det som att hon inte vill att jag ska bo med dem.

– Du vet att det inte är så. Vi är alla olika, ni måste bara prata ut om det och hitta ett sätt att mötas. Din mamma kämpar hårt för att förstå dina svårigheter. Men det är inte så lätt att hjälpa dig om du bara flyr.

– Jag har försökt att prata med henne, men vet du ibland talar vi helt olika språk. Som om vi var från två olika planeter. Jag hör bara bla bla bla och sen blir hon jättesur. Det är som om vi inte ens var släkt med varandra.

– Ge det tid.

– Innerst inne förstår jag nog hur jobbigt det är för henne, jag vet knappt själv vad som händer med mig. Någon sa till mig att jag har superkrafter, men jag vet inte det.

– Det kommer att bli det när du har lärt dig att bemästra dina krafter, säger Zain och stryker sin hand på Sallys rygg.

– På riktigt, jag är typ störd, något allvarligt fel är det på mig…

– Vi kan prata mer om det sen. Nu verkar det som att vi ska lösa ett mysterium Sally! Kom nu så går vi och övertalar våra föräldrar att vi ska turista i Aten ett par dagar!

– Varför ska vi till Aten? undrar Sally.

– Medan du stod och tramsade med den där receptionisten så googlade jag var man hittar Platons Akademi, svarar Zain.

– Jag tramsar inte. Jag försöker ju hitta ägaren. Han vet väl bäst vad prylen är till?

– Ok! Våra pappor är ju med på semester för en gång skull, de kanske har affärer i Aten?

– Inte omöjligt. Sen går det en färja över från Rhodos till Aten, så det blir smidigt att ta sig dit.

– Men vad ska vi säga att vi vill göra i Aten?

– Något sjukt diskret. Du vet ju hur mamma är när hon blir misstänksam. Kommer du ihåg de där chokladcigaretterna som du fick av din storkusin, som du sedan gav till mig? Tror du inte hon hann vara i min ryggsäck och rota innan jag hann lägga undan dem i mitt rum. Den kvällen samlade mamma oss till ett familjemöte och visade upp paketet för pappa och anklagade mig för att vara rökare.

– Nä, det har du aldrig berättat. Vad sa du då?

– Jag ryckte paketet ur hennes hand, tog ut en av cigaretterna, skalade av papperet och åt upp den. Avslutade med att säga att jag inte hade tänkt dö av lungcancer.

– Lägg av. Hon måste ha blivit så sur.

– Hon pratade inte med mig på en vecka, mest för att jag hade fått pappa att skratta åt det hela.

– Kan tänka mig det! Tror du hon köper att vi ska göra ett skolarbete om grekisk historia. Vi är ju trots allt lediga från skolan i två veckor.

– Jag kan inte komma på något bättre, så vi provar det. Kom bara ihåg att det är ditt fel om vi hamnar i trubbel och ingenting om tetraedern eller småkryp till någon av våra föräldrar. Då får vi varken åka till Aten eller vara själva mer den här resan, säger Sally och fortsätter uppför trapporna.

– Sally, vi har känt varandra sedan förskoleklass, visst vet du redan att du kan lita på mig? säger Zain och går hack i häl.

Sally vänder sig om och ger Zain en kram.

– Tack för att du står ut med mitt kaos.

– Alla dagar i veckan, man har aldrig tråkigt!

De fortsätter uppför trapporna och skiljs utanför Sallys rum. Inne i hotellrummet skyndar sig Sally att lägga tetraedern i sin ryggsäck som hon sedan gömmer under sin säng. Hon hoppas innerligt att de kommer iväg med en av färjorna under morgondagen.

ATEN

Sally vaknar, men har svårt att få upp ögonen. Det var svårt att somna kvällen innan efter allt som hade hänt. Vad ska de göra med tetraedern? Ska de lyckas övertala sina föräldrar att åka till Aten?

Sally försöker att öppna ögonen. Det känns som om någon tömt en sandlåda i dem. Hon gnuggar sig och kan till slut få kontakt med dagsljuset. Solen lyser in genom fönstret och hon tänker vilken tur hennes familj kunnat resa till så många platser. Sally älskar att resa. Det är som att hennes pappa känner hela världen, men det kanske inte är så underligt när han reser så mycket med jobbet. Han och Challe reser ihop och gör affärer brukar hennes pappa säga.

Sallys pappa träffade Zains pappa Challe på gymmet. Han hade inte kunnat låta bli att spana in Challe som stod och beundrade sina muskler i spegeln framför sig. Han hade på sig ett vitt tight linne. Helt utan förvarning tog Challe tag i halsöppningen med båda händerna och slet isär sitt linne med ett högt skrik. Folk hade hajat till och Sallys pappa hade stått där och försökt att hålla sig för skratt. Då vände sig Challe mot honom och skrek:

– Vad glor du på?

Sallys pappa hade blivit lite paff och svarade bara:

– Nä, inget antar jag.

Sen hade Challe stegat fram till Sallys pappa med ett leende och sagt:

– Seriöst, tror du jag är galen eller? Jag har så länge velat göra så där för att se hur andra reagerar!

Sedan dess har de varit lika tighta som Piff och Puff.

Sally sätter sig upp, tar på sig kläder och sätter ihop sina tjocka tovade dreads i en knut. En spolning hörs från toaletten. Sally som hade trott att hon var ensam vänder sig bort mot toalettdörren.

– Pappa?

Sallys pappa Peter kommer ut genom dörren.

– Japp! Dags att vakna nu?

– Du vet att jag är hopplös på morgonen!

Sallys pappa stoppar sin hand i byxfickan och tar fram pyramiden av metall, som hon hade hittat på stranden dagen innan.

– Vad är det här?

Sally rodnar.

– Varför har du rotat i mina grejer?

– Denise tyckte du var så underlig igår, du hade så bråttom tillbaka till hotellet. Så hon kollade igenom din ryggsäck i morse när du sov.

– Jag visste det! Hon är inte klok. Varför lämnar hon mig inte ifred?

– Du vet att hon bara bryr sig om dig och inte vill att du ska hamna i trubbel.

– Hon tänker bara på sig själv.

– Hon försöker så gott hon kan. Du måste låta henne hjälpa dig. Men vad är det jag håller i min hand?

– Okej, jag ska berätta. Igår sprang jag ihop med en man på stranden.

– Han du knuffade omkull? avbryter Peter och skrattar.

– Ja, han, men vi krockade. När han försvann låg pyramiden kvar. Det gick så fort att jag inte hann ropa tillbaka honom. Det var som om han ville att jag skulle hitta den och behålla den.

– Okej, vad tänker du göra med den?

– Jag och Zain undersökte den närmare och då visade det sig att den kanske kan leda oss till någon form av rikedom. Vi vill gärna behålla den och ta reda på mer om den.

– Hur tänkte ni göra det då?

– Åka till Aten! Den har tydligen en koppling till Platons Akademi.

– Aten? Din tokfia!

– Snälla, snälla pappa, kan du inte ordna något jobb i Aten? Jag lovar att mamma skulle älska att få shoppa där.

– Denise skulle verkligen inte ha något emot det. Jag ska kolla med Challe om vi har några jobb i Aten. Man tar sig ju lätt över med färja, så om inte annat så kan vi ta en dagstur. Men inga tokigheter.

Sally nickar och ger sin pappa en kram, sedan går hon in på toaletten för att göra sig klar för frukost. Först sätter hon sig på toaletten. Medan hon funderar på om det aldrig ska sluta komma kiss märker hon att det ligger något på golvet. Det är ett fotografi på en vacker kvinna. Sally sträcker sig ned och tar upp fotot, vänder på det och läser vad som står på baksidan:

”Älskar dig oändligt! Från din oslipade diamant.”

Under texten ser hon en bild på en diamant. Sally känner igen den. Exakt en likadan har hennes pappa tatuerad på sin arm. Det knyter sig i magen. Tusen frågor dyker upp på en gång, vem är kvinnan på fotografiet? Känner hon hennes pappa? Är det hennes pappas foto?

Hennes tankar avbryts av ett rop från rummet utanför.

– Sally, är du klar snart?

– Jag är på toa. Visst måste jag få kissa?

– Jag har hunnit förbi Challes. De har redan gått ner till restaurangen så vi får ta det där med Aten vid frukostbordet. Jag ska försöka lösa det, Aten är en mysig stad.

Sally spolar och kommer ut ur toaletten.

– Tack för att du försöker ordna det, säger hon och räcker fram handen.

– Vad?

– Prylen!

Hennes pappa tar upp tetraedern, den lilla pyramiden av metall ur fickan igen och räcker över den.

– Pappa, du säger alltid att din tatuering påminner dig om livets mening. När jag frågar vad du tycker är livets mening så säger du att det är jag. Men var det verkligen tanken på mig som fick dig att tatuera diamanten?

– Varför undrar du det?

– Jag har grubblat lite på det bara.

– Vi gör alla misstag i livet och vissa misstag kostar mer än andra. Jag förlorade en gång något väldigt kärt, så jag lät tatuera in diamanten som en påminnelse att ta hand om det som betyder mest för mig. Och du är en av dem som betyder mest för mig.

– Vem mer betyder mest för dig?

– Det finns några få som betyder mycket för mig, farmor, Denise, du, Challe, kanske någon fler. Är du orolig att jag inte älskar dig tillräckligt mycket?

– Älskar du mig?

– Oändligt! Du behöver inte vara orolig. Du ligger som nummer ett och ingen kommer någonsin kunna ta den platsen från dig. Men nu måste vi skynda oss ner till restaurangen.

Sally känner det lilla fotografiet i sin hand. Hon smyger sakta ner det i bakfickan på sina haremsbyxor.

– Pappa, snälla, blanda inte in mamma i det här. Du vet att hon är sjukt orolig för mig hela tiden.

– Du har en poäng. Jag säger till henne att det är en billig souvenir som du fick av mannen du sprang omkull. Men då måste du lova mig att se dig för och inte sänka fler människor.

– Jag kan inte lova, men jag ska försöka! Sen krockade vi, säger Sally med ett brett leende.

– Du är hopplös!

Nere i restaurangen ställer de sig i kön till frukostbuffén. De känner doften av nygräddat bröd, stekt bacon, nypressad juice, kaffe tillsammans med en härlig mix av solkrämsdofter. Sally och hennes pappa tittar på varandra och ler.

– Alla är redo för solstolen! säger Sally.

– Ja, det får man räkna med på Rhodos!

– Denise hade rätt. Vi behöver verkligen den här semestern. Alla har så mycket att göra så vi hinner aldrig ses, säger Sally och tar ett djupt andetag.

Sally börjar ta för sig av frukostbuffén, allt ser så gott ut. Bacon, ägg, färsk frukt, grekiskt bröd, ostar, tallriken är maxad. Sally går vidare mot nästa bord där hon sett att man kan pressa sin egen juice, men inte bara det.

– Baja maja, amerikanska pannkakor! Vart ska jag rymma dem? säger Sally högt för sig själv.

Hon tittar sig omkring för att se var de andra har satt sig. Hon måste helt enkelt gå en vända till. Varför måste det vara så gott med hotellfrukost?

En bit in i restaurangen ser hon ett par bekanta ansikten, Sally stegar dit och sätter sig bredvid Zain.

– Älskling, vad skulle du säga om lite shopping i Aten? säger Peter till Denise.

– Du har väl inte tänkt jobba? svarar Denise.

– Kanske pyttelite. Färjorna går ofta och tar oss till Aten på nolltid! erkänner Peter.

– Vad är det för jobb? undrar Challe.

– Vi ska skapa en order! säger Peter.

– Det låter lönsamt, säger Challe.

– Eller har det här att göra med den där lilla metallbiten som Sally tog från den stackars mannen hon knuffade omkull? säger Denise.

– Baja maja! Hur många gånger måste jag säga att jag inte knuffade omkull mannen. Vi krockade, säger Sally.

– Det var en billig souvenir som hon fick av mannen. Jag har redan rett ut det där, Denise, säger Peter

– Jag vill åka till Aten. Det finns en massa mer att se där än här. Jag går gärna på lite guidade turer. Jag och Sally behöver göra ett arbete om grekisk historia. Det är vår uppgift nu när vi är borta från skolan, säger Zain.

– Det har du inte nämnt tidigare, säger Zains mamma

– Nu vet du! säger Zain.

– Jag lovar att boka in oss på stans bästa hotell och ta er till en av mina favoritrestauranger i Aten, säger Peter.

– Har vi något val? säger Denise.

– Bra då bokar jag! Färjan över går 10.30. Upp på rummen och packa på en gång. Lunch äter vi på färjan! säger Peter.

– Det blir jättebra, kul! säger Challe.

Sally vågar knappt tro sina öron. De ska till Aten. Hennes pappa är helt otrolig. Var det något han ville genomföra så såg han till att det blev verklighet på ett eller annat sätt. Sally tittar på Zain och han ser lika nöjd ut som hon känner sig.

På väg upp mot rummen går Denise och Zains mamma Eva och pratar. Sally passar då på att skynda sig fram till sin pappa och viska:

– Tack!

Sallys pappa blinkar med ena ögat, ler och viskar tillbaka det som hon allt som oftast får höra.

– Älskar dig oändligt!

Sally lägger sin hand på sin bakficka, ler mot sin pappa och grubblar över vem som älskar kvinnan på fotot oändligt.

Var med och skapa ett galet bra äventyr! Jag delar med mig av första sidorna i mitt utkast.
Hur uppfattar du Sally? Gillar du hennes karaktär? Varför/varför inte?
Blir du fångad av äventyret, vill du läsa mer?
Vad skulle du ändra på?

Äntligen har Zain och Sally landat på Rhodos med sina familjer. Det är en härligt skön dag på stranden. Sally går och spanar, spanar till dess hon ser den absolut snyggaste killen hon någonsin sett. Han är bara så snygg! Gyllenbrun, med mörkt hår, ligger han där och solar på sin handduk. Fast besluten att prata med killen går Sally raka spåret utan att titta åt något håll, så fokuserad på denna kille att hon inte märker att det kommer en man från sidan. Sally ångar rakt in i honom, han faller till marken och Sally ovanpå. Hon förstår inte vad som händer, hon vet bara att det här kan omöjligt ha varit hennes fel.

–          Men hallå, vad gör du?! utbrister Sally.

–          Ligger under dig verkar det som, svarar mannen och skrattar.

Sally skyndar sig att rulla ner bredvid mannen. Hon ser att han har en vit bomullsskjorta, översta knappen är öppen. Hon vågar inte lyfta blicken, tänker ”tusan han kan svenska”.

–          Ingen fara, jag gick och tittade i min mobiltelefon och helt plötsligt så krockade vi och du hamnade över mig, säger mannen och ställer sig upp. Han sträcker ut sin hand och

erbjuder Sally hjälp.
Sakta lyfter Sally blicken och tittar på mannen nedifrån sandalerna upp till hans krulliga hår. Hon undviker hans ögon, istället lägger hon blicken på hans gigantiska gråa skägg. Hon tänker att hon aldrig sett ett sådant stort, krulligt skägg och utbrister okontrollerat.

–          Wow, vilket skägg!

Så fort orden lämnar Sallys mun tänker hon ”men nej”.

–          Baja Maja! Baja Maja! fortsätter Sally.

–          Behöver du på toa? undrar mannen.

Sally tar ett djupt andetag.

–          Alltså förlåt, men jag kan inte slita min blick från ditt gigantiska skägg. Alltså jag menar att när jag blir stressad så kommer det bara en massa konstigt ur mig. Jag skapar bara kaos. Sorry.

–          Vem vet, det kanske är ödet som skapar kaos? säger mannen och försvinner lika plötsligt som han kom.

Sally sopar av sig sanden, vänder sig i rätt riktning och tar sikte mot den muskulösa killen hon sett tidigare. Undra om han såg henne springa omkull mannen? Den risken får hon ta, det är länge sedan hon sett en sådan perfekt kille bara ligga och vänta på henne så där. Solen kommer fram bakom molnen. Sally blir bländad. Något glimmar till en bit bort. Hon går dit, böjer sig ned och känner försiktigt med handen i sanden. Det är en liten spets som sticker upp. Hon gräver försiktigt bort sanden. Där framträder en liten pyramid. Sally tar upp fyndet, lägger det mitt i handflatan och gör en närmare undersökning. Var kom den ifrån? Var det mannen som hade tappat den?

–          En tetraeder av metall. Varför bär man omkring på en sådan? Han lär ju inte få tillbaka den här i första taget om han inte kommer tillbaka, säger Sally högt för sig själv. En konstig känsla sprider sig upp efter hennes arm, hon tar den skarpa kanten av föremålet och börjar klia sig. Det känns genast skönare. När klådan börjar lugna sig glöder det till på en av tetraederns sidor. Hon tittar närmare. Ordet ”ELD” framträder. Sally skriker till, släpper och viftar med handen:

–          Baja maja, baja maja, den brinner!

Medan hon blåser på handflatan lokaliserar hon var föremålet tog vägen. Hon petar på tetraedern för att känna hur varm den är. Sval. Hur är det möjligt? Sally tar upp den och stoppar den snabbt i sin ficka så hon kan skynda sig, innan den snyggaste killen i världen hinner gå. Väl framme öppnar hon med frasen:

–          Tjena! Grym dag på stranden, jag ser att det är ledigt här bredvid dig.

Killen reagerar inte. Sally ser inte att han ligger och lyssnar på musik i sina små mini-hörlurar som knappt går att se. Hon lägger ut sin handduk bredvid killens och sätter sig ner, böjer sig mot den mörkhåriga killens öra, plockar ut öronsnäckan och säger samtidigt:

–          Grymt att jag får ligga här på den lediga platsen bredvid dig.

Killen rycker till och puttar iväg Sally av ren reflex. Han tittar på henne och utbrister på engelska: 

–          Är du galen? Du skrämmer livet ur mig!

Sally hamnar på sidan. Hon stryker bort sina dreads som hamnat i ansiktet. Hon ler och säger:

–          Ja, du gör mig galen!

–          Ville du något? undrar killen.

–          Är det ledigt här bredvid dig? säger Sally med den lenaste röst hon kan få till.

–          Det är ingen som ligger där nej.  

Innan killen hinner stoppa tillbaka sina hörlurar och lagt sig ner igen säger Sally:

–          Du kanske vet vad det är för mystisk tetraeder som det glöder eld om?

–          Tetraeder som glöder eld? får jag se!

–          Sally Gyllengrip, säger Sally och sträcker fram sin hand.

–          Ceasar, Julius Ceasar, säger killen och tar Sallys hand.

–          Trevligt att råkas.

Hon tar fram föremålet ur fickan och håller fram den. Julius studerar den fascinerat en lång stund där den ligger i Sallys hand. Från ingenstans glöder det på nytt ordet ELD på en av sidorna.

–          Har du sett något liknande? Frågar Sally.

–          Aldrig, hur gör du?

Sally skriker och stöter iväg det hon har i handen. Hon springer hysteriskt ner till strandkanten och doppar handen i vattnet. Julius kommer efter. Sally säger irriterat

–          Baja Maja, galet, jag vet inte hur, men jag brinner. Sally plockar fram handen och visar Julius rodnaden i handflatan.

–          Bäst att du lägger den i fickan igen. Det verkar som att du inte ska hålla den i handen. Jag kan hjälpa dig att ta reda på mer om du vill, säger Julius.

Medan hon fortsätter prata med honom känner hon att det kliar i hårbotten. Lite diskret försöker hon gnugga sig, men det slutar inte. Hon kan inte längre kontrollera sig. Hon tar båda sina händer och går lös på sin kalufs. Då kommer Zain springande och ropar.

–          Sally, går det bra att imponera på grabbar när du har löss i håret?

–          Baja maja!

–          Bra Sally, det är bättre än rövhål eller andra väl valda ord som brukar komma ut ur din mun, säger Zain.

–          Vem bad dig andas? Ser du inte att jag är upptagen? säger Sally till Zain och vänder sig med röda kinder mot den snyggaste killen i hela världen.

–          Strunta i honom! Jag måste tyvärr dra nu, men vi kanske ses senare. Om jag inte hittar ägaren till den heta prylen behöver jag säkert din hjälp. Brukar du ofta komma till den här stranden?

Julius nickar. Sally vänder sig mot Zain och ger honom arga blickar, tillsammans går de mot hotellet som deras familjer bor på.

          Baja maja, gud vad jag hatar Baja maja. Jag kan inte kontrollera mig. Det bara kommer ur mig när jag känner mig stressad och upprymd och det vet du! säger Sally.

–          Jo, men för att det gick ju så bra för dig!

–          Han är ju tokintresserad!

–          Verkligen? Har inte vi känt varandra så pass länge att jag vet hur bra det brukar gå för dig att imponera på killar? säger Zain och skrattar till lite.

–          Det här är annorlunda, säger Sally som fortfarande kliar sig i håret.

–          Det säger du varje gång. Tillåt mig tvivla. Dina val brukar ju inte heller alltid vara de bästa.

–          Vilka val syftar du på då?

–          Ja, men den snyggaste Sebastian i hela världen som bara ville vara med dig för att få spela på din telefon. Smilefinken Totte som var så inställsam när du var i närheten, men snackade bara en massa skit om dig så fort du försvann…Ska jag fortsätta?

–          Ja, du har en poäng. Vad hade jag gjort utan dig?

–          Fortfarande varit kär i alla dessa killar antar jag.

–          Men allvarligt, tror du att jag har löss? Jag måste få veta vad som plågar mig, jag står inte ut.

–          Vi har inte långt kvar till hotellet, kom så springer vi sista biten.

De skyndar sig in i det rum Sallys familj bokat.  Sally kastar med håret.

–          Zain hjälp mig, jag dör, ohyran sprider sig ner över hela mig! Baja maja, Baja maja! skriker Sally och slår sig över hela kroppen.

 

Zain vet inte vad han ska göra och hinner inte agera, något svart kommer ut efter Sallys ben.

–          Zain, VAD är det? Det känns som att något rinner efter mitt ben. Är det blod? Är det kiss? Hallå! Har du blivit stum eller? Säg något! skriker Sally.

–          Jag vet inte, jag vet inte, men jag kan ha haft rätt. Det är små svarta kryp. Det är en hel arme. Titta, titta!

Sally försöker kontrollera sig. Ur hennes byxben kryllar det ut en svart massa över mattan som bildar ett meddelande:

”Hitta de fem elementen”

Tio sekunder senare, är heltäckningsmattan inne på hotellrummet helt ren, klinisk, inte ett spår av varken svarta småkryp eller något meddelande.

Båda står som förstenade. Har de sett i syn?